IK Byrviken

En intressant del av Gassarvet på 30- talet är den framåtanda och idrottsintresse generationen födda säg 1910- 1930 visade.

Man kan också förstå den sammanhållning i byarna som möjliggjorde verksamheten med tävlingar och festplats. Även om jag nämner några Gassarvspojkar som finns omnämnda i formaliadokumenten så kan vi utgå från att många pojkar och ”köller” i de tre byarna deltog och drog sitt ”strå till stacken”, med olika göromål i verksamheten.

Berättelsen nedan är hämtad från några utdrag från originaldokument som sparats i Lassas Anders hus samt från Siljansnäsboken utgiven 1981.

Pojkarna i Fornby, Gassarvet och Tasbäck sökte en permanent fotbolls-plan och erbjöds ta del av en byallmänning (undantag) i Tasbäck, där byborna tidigare hämtat grus. Delar av området bestod av våt, hård-arbetad lera. Elias Anders gick i borgen för ett lån på 2000 kronor. Man delade upp marken i remsor och arbetet såldes på auktion till lägst-bjudande. På hösten 1932 var planen klar. Samma år bildade man IK Byrviken.

Flera Gassarvspojkar var med och startade IK Byrviken. I de original-handlingar som sparats i Lassas Anders gård framgår att sönerna där var bland de aktiva från start. Lassas Axel tycks ha haft en stor roll och den som hade hand om formalia. Även bröderna Lassas Valfrid och Lassas Oskar samt Lennart Eriksson (sannolikt Skalkomes Lennart) omnämns i något av de första protokollen.

Man idrottade i många grenar och arrangerade tävlingar med deltagare från byarna. Bland flera var t.ex. en tävling Byrviken runt. I arkivet finns resultatlistor från bland annat friidrottstävlingar sparade.

I laguppställningen för bandylaget 1932 (första året) finns Gassarvs-pojkarna Lassas Oskar och brodern Lassas Axel. Av verksamhets-berättelsen år 1934 framgår att bandylaget spelat med framgång i Dala-serien och var imponerande duktiga. Laget blev 3:a efter IFK Rättvik och Furudal. För jämförelse kan nämnas att IFK Rättvik tillhörde Sverigeeliten under 20-talet. År 1928 vann IFK Rättvik svenska IFK- mästerskapet.

Det blev rivalitet mellan Siljansnäs IF och nystartade klubben som planerade egna danskvällar. När IK Byrviken ansökte om medlemskap i Riksidrottsförbundet anmodades Siljansnäs IF att yttra sig. De avstyrker. IK Byrviken fick dock medlemskap och invaldes år 1933.

Derbymatchen i fotboll mot Siljansnäs IF blev historisk: Den slutade oavgjort 2-2.

Redan första året funderade man hur man kunde få intäkter och pojkarna bestämde sig för att bygga en dansbana. Nedre delen av Sjöbergs egendom i Tasbäck vid Gassarvsgränsen ovan landsvägen arrenderades för dansbanan. Några cyklade in till Norsbro sågverk och fick köpa virke på kredit av disponent Knubb. Därefter cyklade man hem och hämtade häst och trilla som de körde hem virket med. På en dryg vecka var dansbanan klar och invigningsfesten kunde hållas. I en handskriven lapp som finns i ”arkivet” kan man tolka att flera danser planerades under hösten 1932. På lappen är angivet flera danskvällar med bokade orkestrar.

Byrvikspojkarna var en av flera uppskattade orkestrar, fr v: Hol Anders på fiol, Hol Einar på banjo, Nils Martin på trummor och Stark Anders på dragspel.

Efter invigningsdansen betalade pojkarna virket och disponent Knubb sade: ”Jag visste väl att jag alltid kan lita på Siljansnäsfolk.”

Dansbaneplatsen blev sedan festplats med flera attraktioner. Den döptes till Byrviken.

Man behövde sedan mer pengar eller var det så att den lyckade starten gav mersmak.

Redan i slutet av 1932 utsåg man en nöjeskommitté. I denna invaldes Gassarvspojkarna Lassas Oskar, Axel och Valfrid och Lennart Eriksson (Skalkomes Lennart?) samt Akke Malmeström, August Jansson och Erik Sjöberg från Tasbäck.

Konstnären Akke Hugh Malmeström (1894-1968) var med i nöjeskommittén, där han bland annat bidrog med denna stämningsfulla vackra affisch, som han förmodligen målade till dansbanans invigning. Flera av affischerna är bevarade, däribland denna som är ett fotografi av originalet. Akke, som var född i Göteborg, gifte sig 1928 med PrinsMaria från Tasbäck, där paret bildade bo. Akke kom att etablera sig som både grafiker och konstnär.

Ett par begrepp i denna affisch bör nog förklaras. På vissa dansbanor i storstäderna betalade man per dans, men på de flesta dansbanor var det ”fri dans” för dem som betalade inträde.

Fullständig servering ska inte blandas ihop med full-ständiga rättigheter. Man kunde köpa läsk eller kaffe där bulle, kaka eller godis gav lite plus. Den som vill smaka starkt fick göra det i buskarna utanför festplatsen.

Denna affisch har en klart mer modern utformning, vilket syns i både bilden och typsnittet. Den är utformad av Faluförlaget AB Dalamagasinet, och användes av flera andra festplatser. Modellen heter reklamaffisch Nr. E 139, tryckt på Dalademokratens Tryckeri 1935.

Nöjeskommittén drog igång och planerade för en revyföreställning i början av 1933. Man ansökte om att få nyttja kommunalsalen i kyrk-skolan två kvällar. Skolstyrelsen och dess ordförande kyrkoherden tillstyrkte detta.

Det finns sparat originalmanuskript till något nummer. Bland annat gjorde man en kuliss i form av en TV-apparat med inbyggd radio i ett av numren. Detta var 1932 men kulissen ser ut som de TV-apparater som kom till Sverige på 50-talet. Oskar i salongen skall kommunicera med Akke som befinner sig i Oslo och en del förvecklingar blir det. Numret får avslutas med att Hanses Erik sjunger en visa på scenen istället.

Tydligen blev det lyckat för någon vecka senare ansöker man om att få nyttja lokalen igen. Men då kommer ett långt svar med avslag från kyrkoherden tillika skolstyrelsens ordförande. Han framför avslutnings-vis kort att denna lokal skall ej nyttjas för ”dylika tillställningar”.

Efterhand på 30-talet blev det bättre tider och de flesta medlemmarna fick arbete i Stockholm och andra orter. Idrotten blev i stort nedlagd. ”Rivaliteten” med Siljansnäs IF var borta och man enades den 20 december 1942 att slå samman föreningarna.

Samtidigt startade man upprustning av Byrvikens festplats med ny dansbana och scen. Festplatsen blev mycket populär inte minst med det vackra läget. Man bokade rikskända artister och orkestrar. Under 40-talet blev festplatsen en av de mest populära festplatserna, i varje fall runt Siljan. Under juli arrangerade man Siljansspelen som blev väldigt stort. Under Siljansspelen fanns också cirkus på plats. Cirkus-tältet restes på Lassas Anders linda.

Där brukades det också uppträda en kraftkarl (liknande vår Molasn eller Siljansnäs Anders som han kallades utanför Siljansnäs) som rätade ut hästskor och lyfte hästar. Vid de tillfällena lånade man Lisbetes Erik med häst. Då fick jag följa med (och jag minns vi fick gå in gratis.)

Lisbetes Erik fick stå på en plattform med hästen och kraftkarlen lyfte både Erik och hästen från en brygga ovanför.

Dagarna efter danserna var vi små Gassarvspojkar på skattjakt efter mynt som besökarna tappat under bräderna inne på festplatsen.

År 1953 sade markägaren upp arrendet och hela anläggningen revs. Man startade dansen igen på tidigare festplatsen vid ” Lömstjarsmyre ”, där Siljansnäs fotbollsplan också var belägen, men den nådde inte den popularitet som Byrviken hade.

Den gamla ”spelkurn”, dekorerad av Akke H Malmeström, har restaurerats av tas-bäcksborna och står nu uppställd vid IK Byrvikens gamla fotbollsplan intill Tas-bäcks bystuga.

Gassarvet maj 2021

Nedtecknat av Lisbetes Roland Korsen